att vara mig är inte lätt alla gånger,

jag vill så mycket , men törs inte , jag vill inte misslyckas för man får inte misslyckas,

att växa upp i skräckenhus har satt sina spår , och jag är arg, jag är arg på allt på många och på mycket. men kan inget göra för jag vet inte varför jag är arg, jag vill bara slåss mot hela världen, få fäkta ut aggressioner få gapa mig blå ,få känna tröttheten när frustrationen släpper för en stund..

mest av allt är jag arg på mig själv för att jag är arg, jag har inget att vara arg på nu , alla skräck är borta allt det onda är bortplockat UTOM det onda arga och våldsamma inom mig.

det finns en mening som gör mig galen. som får mig rabiat , och det är JAG VET INTE , den har jag aldrig fått säga utan hugg och slag och skrik.

så varför ska folk få säga 'jag vet inte till mig´,

varför gjorde du så *jag vet inte * MAN FÅR INTE SÄGA JAG VET INTE ...

har sökt hjälp för min ilska , men blir arg för jag får inget svar från dom,,,

om dom visste hur svårt det va att ringa och erkänna att jag behövde hjälp så skulle dom inte låta mig vänta på svar så här länge.

tankarna maler i samma tankebana hela tiden ,,,, tänk om dom inte ringer , tänk om jag inte får hjälp , tänk om dom inte ringer tänk om jag inte får hjälp ,,,,

får inget gjort hemma för jag har inte ro att stå och göra samma en längre stund ,,,,

jag är trött på mig , jag är trött på mitt huvud, jag är trött ...tack o lov för min man och mina barn för dom kan man inte tröttna på