Skrivet: 2011-04-14 Kl: 21:08:55

anledningen till att jag är rädd för att föda är enkel, jag är riktigt dålig på det,

med liam blev det akut snitt , kom in till förlossningen kl 17 med en värk som inte släppt på 3 timmar..
trodde att dom skulle stoppa förlossningen ingen men icke .

efter en liten stund i förlossningsrummet så kommer det in MASSA personal och då började jag förstå att nåt va fel.
strax efter det kom läkaren in och klämde och kände sen sa hon att nu blir det snitt,, kände bara VA.

allt jag önskade i det ögonblicket var några sekunder med magnus så han kunde förklara för mig att allt kommer gå bra.,
men på några minuter så låg jag naken och fick nåt att dricka , sen fick jag ta ett djupt andetag så fick jag upp en kateter och sen sprang dom i väg med mig.

ligger på operationsbordet och har faktiskt inte fattat ett dugg, kl var då ca 17.30 in kommer det nån i gröna kläder och det visar sig att det är magnus som kom in och höll min hand några sekunder sen fick han gå ut , occh när han inte fick vara kvar där inne så gav jag upp lite,
hade fortfarande inte fattat vad som hände , jag var jätte rädd och ingen förklarade för mig vad som höll på att hände och inte fick jag ha magnus hos mig i kaoset ,

ligger i allafall på bordet och det börjar rycka och slita i mig , sen säger dom att nu har du blivit mamma, nu ska du få se ditt barn så försvann dom MED mitt barn,
strax efter kommer magnus in med tårar i ögonen och en pytteliten parvel i en handuk och säger att det är vår son , hinner bara titta lite på honom sen måste dom gå för att han ska till neontalen,

jag ligger kvar och blir ihop sydd och har fortfarande inte greppat att det är klart,
sen säger dom till mig att du har blivit mamma igen och jag känner att jag är i chock , det står stilla i huvudet och jag känner att jag måste spy, börjar frysa så jag skakar och kan inte göra nåt .

efter operationen kör dom upp mig på iva för att bedövningen ska släppa , får ligga där nån timma sen kommer magnus med ett kort på liam, och jag kunde inte känna att han var min , för jag ahde inte sett honom , jag hade bara sett hans topp på huvudet typ.
fick sen träffa honom och han var mindre än mina tuttar , han förvann , han var pytteliten röd och gul och sååå smal. SKRÄCK 1



när lynx skulle födas så gick vattnet i vecka 39+4 blev lite nervös men tyckte att spännande , ringer mamma och hon kommer över , dricker kaffe och så sitter dom och betar på om jag kommer få ont i nästa värk o så vidare,

kl 23 gick vattnet och strax efter kom mamma, vid 3 på natten åkte vi in då gjorde det ont,
kom in och var öppen 2.5 cm men det hade jag varit i 2 veckor innan ,
på morgonen kommer dom in och kollar igen och då är jag fortfarande öppen 2.5 cm .
sen går timmarna och inget händer , öppnar inte mig mer och det går segt , sen började det att bränna i ärret från kejsarsnittet ,typ som tusen nålar, och ingen förklarar varför det bränner eller om det är normalt att känna så,
och smärtan från ärret i värkarna tar all energi i från mig så jag orkade inte mycket mer ,
fick sitta på en pilates boll som gjorde allt ÄNNU värre kände då att jag började få panik ,
och började bli otroligt rädd, , fortfarande inget som hänt ,
fram på dagen runt 14-15 så hade jag öppnat mig lite till inte mycket alls .
börjar tappa ork och vill bara ge upp .
kl 17 fick jag ryggmärgsbedövning och det brännande känslan försvann , sen fick jag ligga och vila nån timma så kom dom in och satte dropp .
kl 19.30 ca kollade dom igen och jag var öppen ca 4-6 cm tror jag det var,
sen började HELVETET droppet började ge verkan värkarna kom konstant och dom gjorde såååå ont , sen runt kl 20 så känner jag att nu måste jag pressa , så dom kollade och sa att japp nu var det dax krysta.

krysta var inte det bästa jag varit med om , jag var sååå trött det hade gått ca 21 timmar och jag var helt slut och så förbannad på att det aldrig tog slut,
så jag tog i för mycket, så jag kände hur hon skurvades ner i bäckenet och kände även att jag sprack innuti ,
men jag ville bara få ett slut på det hela ,
så varje kryst värk så tog jag i och kände att det gick inte bra ,
sista krystvärken så satt hon fast med huvudet där hon var som störst och jag vet att jag tänkte att om jag krystar nu så kommer jag gå sönder men om jag inte krystar ut så henne nu så blir jag inte klar,
så klart tar jag i och krystar ut henne och känner hur det svider till ordentligt ,

ut kommer lynx och får upp henne på magen , men navelsträngen är kort så hon kommer inte längre , och moderkakan vill inte släppa ,
så efter en stund så bestäms det att jag ska ner på operation denna gång också :(
så jag får lämna lynx till magnus sen ner och opereras fick sys ihop lager efter lager innuti sen ca stygn på utsidan , sprack hela vägen upp till klitoris:( inte undra på att det sved.

tog över 1 timma innan dom var klara med mig , sen fick jag åka till iva för att det skulle släppa med bedövningen
så 4 timmar senare fick jag träffa henne ,,

denna gång vill jag ha upp mitt barn på bröstet och sen gå ha kvar henne där, vill inte ner på operation eller bli separerad från henne på en gång ,